Så kan Adlig godsägare användas i en mening
- Det är han för fin till som är löjtnant och adlig.
- - God dag, herr godsägare !
- Jag är en man av ära : jag vågar påstå, av hög, av adlig ära : och jag har sårats av en skymf, en djup skymf.
- Men grevinnan är fin, adlig och grevlig och allt det där.
- Och även om jag bleve gift med en godsägare, skulle han väl ändå inte låta mig skura golv.
- Halvt en lustig rovriddare och halvt en lärd men hushållsaktig godsägare övervakade han slutligen packandet av sina många koffertar och lårar.
- Åke löjtnant godsägare
- - Änskönt inte adlig hoppas jag därpå.
- Jag är adlig : och jag giver mig själv det vittnesbörd, att jag förtjänade vara konung.
- Och vem vet - den kan kanske bliva en furstlig krona, eller grevlig eller friherrlig eller åtminstone adlig.
- Denna hade varit gift med en f. d. regementsstallmästare, kammarjunkare och godsägare och hade vid ännu unga år blivit änka.
- - Men du kunde ju gifta dig med en lantbrukare eller godsägare, och då skulle du få se på golv, föreslog Kalle.
- Under denna tid förälskade han sig i en adlig flicka från sin hemtrakt.
- Av utredningen framgår att efternamnet Leijoncrona burits av en adlig släkt som är utdöd sedan år 1719.
- - Visst är jag adlig.
- I en soffa vid den motsatta väggen satt en godsägare och ledamot av Första kammaren och skrek mitt över salen, att han ville ha en svinkotlett.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
