Så kan Adlig godsägare användas i en mening
- Adlig och grevlig och språkkunnig och elegant med sidenstrumpor och parfymer och allt det där.
- I en soffa vid den motsatta väggen satt en godsägare och ledamot av Första kammaren och skrek mitt över salen, att han ville ha en svinkotlett.
- En rik godsägare hade blivit ovän med församlingens kyrkoherde och ville förarga honom genom att återinföra asaläran.
- Åke löjtnant godsägare
- adlig
- Jag tittade på det ett tag och tänkte på hur konstigt det var att hon vuxit upp här, hon som verkade så adlig.
- Halvt en lustig rovriddare och halvt en lärd men hushållsaktig godsägare övervakade han slutligen packandet av sina många koffertar och lårar.
- Och hennes far hade varit en rik godsägare, hennes farfar amiral, och hon hade otaliga relationer med de förnämsta familjerna i landet.
- adlig
- - Visst är jag adlig.
- - God dag, herr godsägare !
- Jag är adlig : och jag giver mig själv det vittnesbörd, att jag förtjänade vara konung.
- Han är från södra Sverge och av mycket god familj, ja, han är visst adlig.
- Och även om jag bleve gift med en godsägare, skulle han väl ändå inte låta mig skura golv.
- Jag är en man av ära : jag vågar påstå, av hög, av adlig ära : och jag har sårats av en skymf, en djup skymf.
- Men grevinnan är fin, adlig och grevlig och allt det där.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
